Aktiv blogg va? Nja tyvärr ligger jag på latsidan både när det gäller att cacha och skriva…
Men om tre dagar är det jul och idag den 21:a december är inte bara vintersolståndet, det är också är den 51:a månaden i rad med FTF. Jag hade nästan tänkt att bryta streaken för att slippa ha ”måsten” men 50 månader struntar man bara inte i… inte om man har chansen…
Idag som sagt passade team Smuts förstärkt av Holmstenarna på att FTFa en dykcache ute på Tyresö nämligen Breviks brygga – motorbåten.
Det blev JoRos och Clownslayer som gjorde dyket medan RissneTR var säkerhetsansvarig på land och jag och famHolmsten som rodde ut till nollan och märkte ut den med en boj och sänke.
Det blev ett lite lagom äventyr, inget kånka på prylar mm, utan bara parkera rigga och logga. Undra om det var kallare på land än under vattnet?
21 december bjöd på ca +5 grader i luften +2 grader i vattnet och ca 8 m/s NO vind. Som tur är hade vi tagit med varm 0 procentig glögg med saffransknäck och kaffe. Det värmde gott efter strapatserna.
Så var det dags för en uppföljare till förra årets toppevent för Tfemmare, nämligen Escape To Reality ETRT5 2016 i Sundsvall.
Tyvärr hade jag förhinder förra året och kunde med glansiga ögon kolla in de 20 publicerade event T5 cacharna.
Det blev Team Smuts med jag själv Zontjuven, JoRos och Clownslayer som skulle representera allt Söder om Sundsvall.
Vi har ju kamperat ihop förut på T5 event då vi kammade hem event FTF:en på Project T5 eventet i Halland 2014, kanske hade vi en outtalad önskan om att knipa FTF:en även denna gång?
Team Smuts 2014 edition
Will attendloggarna haglade in och vi fick information om att det skulle släppas en eventcache, dock med hela sju delsteg som kunde tas i valfri ordning. Mumma! Dessutom skulle det pågå en poängjakt under hela helgen där man kunde logga förra årets eventcachar och samla poäng beroende på hur snabb man var att logga den.
Tydligen missuppfattade vi starten för poängjakten då vi inte gjorde oss någon brådska upp till Sundsvallstrakten. Vi loggade lite challengetrails, och lite annat kul på vägen upp…. duh?
Multin Kvarnåker Medium challenge var kul.
Nåväl, vid 16-tiden på Fredagen kom vi igång och kunde ganska snabbt avverka tre eventcachar, men vilken poäng hade vi fått? 🙂 Efter vår sista burk för kvällen Utsikt över E4 fick vi sällskap av inte bara en polispatrull, utan två… Någon förbipasserande hade sett en person som var jaktklädd med nåt uppstickande från en ryggsäck gå innanför viltstängslet med en Älg framför sig. Vi blev kollade efter konstens alla regler medan vi mest undrade vem av oss som liknande en älg? Vi såg knappt E4:an så det kan knappast vara oss man har menat…
Vi åkte till eventplatsen för att sova i närheten med husbilen, det regnade väldigt mycket och EO:s såg ut att ha det blött i regnet 🙂
Så var det dags för event! Riktigt coolt med en uppsatt zipline till ön där eventet hölls, mycket folk kom det och snart vankades det cachesläpp 🙂 Smart nog väntade man med släppet tills alla kommit tillbaka på fastlandet 🙂
Mr Äventyrare in actionVälbesökt T5 ö
Mysten ETRT5 – The secret of the Templars släpptes och några verkade vara sugna på att ta tag i de sju delstegen för folk spreds för vinden ganska snabbt. Ett av delstegen låg väldigt nära och där var vi först upp i trädet och kunde hitta en ganska kryptisk ledtråd… vad månne detta bli?
Vi valde tre delsteg med firningar som låg nära varandra som nästa anhalt. Dock hade vi stora problem med att ta oss fram på skogsbilvägarna med husbilen. Vi blev tvungna att parkera 2 km längre bort än P-koordinaten. Väl framme möttes vi av en imponerande klippa. När jag knöt in mig på ”mitt” steg räckte mitt 60 meters rep precis till 😮
Långt till toppenSkakigt foto
På ett av de tre delstegen spenderade vi allt för lång tid att hitta startpunkten (som i alla delsteg var markerat med ett vitt kors), efter en bra stund knakade det i skogen och de båda EO kom för att filma klippan med en drönare. Då fick vi reda på vart vi skulle leta, och då gick det lite bättre 🙂 Vi sparade dock säkert 20 minuters promenad tillbaka till husbilen då vi istället valde att gå på kompassriktning tillbaka…
Ett jäkla hängande 🙂
Resten av stegen betade vi av ett efter ett, lunch och middag intogs i backen upp mot steg 5-6, det gällde ju att vara tidseffektiv 🙂 Denna gång tog vi rejält med sats och husbilen jobbade sig upp hela vägen till P-koordsen… Efter dessa firningar mötte vi Team Söderström 😮 Nu var dom hack i häl minsann! Vi hade endast dyksteget kvar och även om det bråkade lite så hade vi nu alla ledtrådar. De kryptiska ledtrådarna hade sammanfogats till ett mönster som vi kunde tyda, men stämde verkligen dessa koordinater?? Efter en halvtimmes dividerande om ditt och datt tog vi kontakt med CO, och visst stämde det!
På finalplatsen var det tyvärr dimma… tydligen skulle utsikten vara grym där 🙂 Men vi kunde i alla fall rita in oss högst upp i loggboken och Team smuts hade knipit FTF:en 🙂 Shit vad vi hade kämpat…. 9,5 timmar på 7 delsteg. Mycket bra eventcache tyckte vi alla.
FTF!
Resten av kvällen spenderade vi på lite andra spännande platser.
Spännande cache med hemligt GCnr…. 🙂
Hyfsat slutkörda somnade vi gott och kunde sista dagen försöka jobba lite på poängjakten.
Vi styrde mot Faceless Angel som såg riktigt kul ut. Vi fick sällskap av ett annat team när vi var klara, oklart hur det gick för dom 🙂
JoRos Angel
Nu hade vi två timmar kvar till deadline för poängjakten och vi chansade på att hitta vikingaskatten. Det är ju lite vanskligt med dykcachar, men som ett under hittade vi burken direkt på klockrena koordinater.
Team smuts blir rena!
Lagom i tid rullade vi in till den avslutande ceremonin där vi skulle få veta hur poängjakten slutat. Till att börja med fick vi överraskande varsitt FTF pris från gårdagens eventcache. Mycket uppskattat!
Uppskattat!
Då fick vi också veta att vi faktiskt kom tvåa på poängjakten, endast 6 poäng efter segrarna Team Galon! 6 poäng var lite för lite för att kännas ok… vinnarskallen hade gärna tagit en eventcache till, det hade vi hunnit. Men men… det är ju bara att gratulera. Jag är inte bitter…. 🙂
Finfina priser delades ut för poängjakten och vi kunde rulla söderut med fåniga leenden på läpparna.
Grymt event som fick oss lite sugna på att anordna ett eget T5 event deluxe i Stockholm, lite planer smiddes på hemvägen… man får se vad som eventuellt dyker upp.
Efter några års tänkande gjorde vi slag i saken och köpte en husbil, självklart har geocachingen ett finger med i spelet.
Vi har som familj i och för sig alltid varit på språng och rest och campat. Men nu har vi i alla fall slagit till. Denna långhelg var som klippt och skuren för ett test.
Det var jag, geofrun dansjessi och geodoggen Lova. Inget av de fem barnen ville följa med.
Konceptet är perfekt för geocaching på språng, man vet ju aldrig hur lång tid vissa cachar tar… kanske man kommer bort från sin tänkta rutt… kanske det blir sent och man vill slå sig till ro direkt… Svårt att boka boende i förväg med andra ord…
Med facit i hand så undrar man ju varför man inte slagit till tidigare?
Nåväl, denna resa tog oss alltså upp till Steinkjer några mil norr om Trondheim. Tursamt nog skulle vi då passera Åre som är lite av vår favorit.
Härligt och friskt, Jessica passade på att lufta joggingskorna medan jag och Lova myste i solen.
På vägen mot Norge passerar man ett antal stenbroar som är jättefina, såklart finns det cachar vid allihopa. tex denna.
Vi loggade några stycken, det var ganska blött och vi kände att 4-5 st fick räcka. Jag har faktiskt vandrat denna sträcka och sett alla fina broar redan i mitten på 90-talet under en marsch som heter Sagamarsjen (norska).
Dagen för MEGA var kommen och detta var nog det minsta megat jag varit på, visserligen var öppettider mellan 09-19 vilket säkert gjorde att det inte blev trångt direkt. Men inte mindre trevligt för det. Passade på att handla en TB till husbilen och kika på lite annat…
Temat var ju vikingevent på en gammal gård som hette Egge gård..
Köpte även ett fint halsband som var event coinet.
Vi passade på att logga lite D/T kombinationer som är ovanliga hemma. På ett ställe träffade vi ett gäng från Oslo och det visade sig att en av dem var Norges D/T kung med 33 varv…. Dessutom visade det sig att jag och JoRos hade FTF:at ett par av hans T5 utanför Oslo. Geovärlden är liten ibland….
D5?
På väg hemåt stannade vi vid resans höjdpunkt. I dubbel bemärkelse 🙂
Galleri Nord levererade. Först var det en trevlig promenad över hängbroar och spångar till en väldigt brant stig som ledde upp till ett par stegar.
Läste lite andra inlägg och tydligen kan man gå en guidad tur i både det Nordliga och Sydliga fortet, det missade vi. Men den lilla burkuslingen hittade vi till sist i alla fall.
Resan fortsatte hemåt och ”på vägen” stannade vi vid Hålbergsgrottan som bjöd på isformationer och kristaller i taket, kul historia på cachebeskrivningen också.
Några stopp och ca 170 mil senare var vi hemma och husbilstestet föll väl ut, alla trivdes 🙂
2015-09-06 publicerades Satrams cache Stora Syltraversen. Genast kände jag mfl i min närhet ett omedelbart sug att logga denna cache, helst först av alla.
Det var inte lätt att få ihop ett team som kunde bryta sig loss från vardagen för några dagar i fjällen, bara sådär. Till sist kunde vi i alla fall spika ihop en plan och ett datum för ett försök på denna cache. Vi läste på ganska mycket på nätet och kom fram till att det inte skulle bli nån walk in the park direkt… utan en ganska tuff utflykt.
Den enda ledbeskrivning vi hittade på nätet var denna.
Det blev i alla fall jag, JoRos och Johan i Team Hugge som skulle göra jobbet, helgen som blev bestämd blev runt den 20 september och vädergudarna hade lovat omväxlande blåst, regn och snö… och det blev det, fast allt på en gång!
I början hade vi kanonväder, knappt nån blåst, inga mygg, lagom temp och färden mellan Storulvån och Sylarna var rena picknicken.
Camp one. JoRos nya Hilleberg fick bekänna färg 🙂Humöret på topp, Sylmassivet i bakgrunden. 16km i lätt terräng.
Dagen D var kommen och vi steg upp i ottan för att ta tillvara på så mycket dagsljus som möjligt, packningarna var bantade till max och endast det allra nödvändigaste var med. Klättergrejjerna 🙂
Det blåste riktigt hårt och regnet piskade oss i ansiktet den ca 5 km långa anmarschen till bergets fot.
Den gröna markeringen var vår plan, och skulle allt jäklas för mycket skulle vi avbryta den gula leden, efter första pinnaclen.
Det var minst sagt brant upp mot första pinnaclen och det brände rejält i buggarna.
JoRos tar bild på mig på vägen upp, uppifrån… (tummen upp)…och jag tar bild uppåt, bra jäkla brant! Här fick man bokstavligen se upp! Stenras…
Det ihärdiga vågräta regnet började mer och mer övergå till snö och väldigt snart var klipporna snötäckta och väldigt halkiga…
Det blev så pass halkigt att vi beslutade oss för att gå i replag, ganska tidsödande, men det kändes säkrast 🙂
Uppe på första pinnaclen hittades den andra ledtråden och humöret höjdes, nu var det dags för firningsmomentet. Det var verkligen inget att oroa sig för, nedåt är ju lätt! 🙂
Firar med dubbelrep så att vi får med oss repet sen när vi är klara.
Efter firningen var det dags att bestämma sig, bryta eller fortsätta. Det var enhälligt att fortsätta även om jag personligen hade kunnat förlika mig med beslut att bryta… det var jäkligt jobbigt att komma upp på första pinnaclen, och läskigt vad mycket snö det kommit snabbt.
Uppe på kammen skiftade vädret nåt enormt, från att inte se två meter framför sig till att det under hela 15 minuter sprack upp och vi fick se underbara vyer…
Tjoohoo!
Åhh titta marken!!!
Tvåan väntar och säkrar….
… ettan som i sin tur säkrar tvåan. Som sagt, tidsödande.Vart är den där jäkla ledtråden nu då!?Är man höjdrädd funkar det ju alltid att vända ryggen till… 🙂
Waypointsen var till stor hjälp då sikten mestadels var noll, grymt av CO att lägga ut dem!Templet och Sylarnas fjällstation i fjärran.Helt galna nederbördsfronter attackerade oss hela tiden från Norgesidan.
Allt tog mycket längre tid än vi beräknat och efter den sista svåra passagen efter djävulskammen upp på Storsylens topp kunde vi pusta ut, nu var sista ledtråden bärgad, grönt i checkern och i princip ”bara” nedför tillbaka till basen. Mörkret föll snabbt och pannlamporna kom till användning. Nedför var inte direkt enklare än uppför så det tog en himla tid innan vi var hemma och kunde sova.
Sovmorgon och utvilade dagen efter kunde vi i regn och blåst ta oss mot storulvån igen och någonstans under dagen hitta burken och äntligen rita in oss överst i loggboken som FTF! Garanterat min jobbigaste cache!
Dagen till ära bokade vi rum på storulvåns fjällstation och tog en skön bastu och sov sött som små barn. 🙂
Geocaching24 